Vi som aldrig sa hora



Sträcktläste just "Vi som aldrig sa hora" och måste säga att jag är positivt överaskad! Hade fått för mig att den skulle vara lite tung, men trots att den innehöll mycket ensamhet, ångest och misslyckanden var den inte alls tungläst.

Om jag hade läst utan att tänka hade jag sagt att jag älskade den, för bitvis berörde den verkligen. Men tyvärr så var det vissa saker som störde så pass mycket att det drog ner betyget. Alla tjejer beskrevs med ett sådant enormt asvtånd, utan att man kom det minsta nära dem. Inga funderingar om hur de kände, eller vilka de var. Tjejerna var enbart objekt som killarna vill bli älskade av, eller ha sex med. Kanske var det en bit av bokens poäng, men det var svårt att riktigt känna något för karaktärerna när de var så egocentriska.

Boken handlar om tre killar, med fokus på Hannes. De är alla unga vuxna och fast i Falkenberg, i ett liv de inte vill leva. Det är bitvis smärtsamt, bitvis vackert, bitvis bara tjatigt. Men det bra övervägde faktiskt det dåliga och jag tycker absolut boken var värd att läsa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0