Delirium
Förr i tiden var kärlek det viktigaste i världen. Människor gjorde vad som helst för den. De kunde ljuga för kärlekens skull. Till och med döda.
Men allt är annorlunda nu. Kärlek är en sjukdom som går att bota. Regeringen ser till att alla genomgår behandlingen när de fyller arton.Ett liv utan kärlek är ett liv utan smärta. Det är tryggt, förutsägbart och lyckligt.
Lena Haloway har alltid sett fram emot dagen då hon ska bli botad. Men med 95 dagar kvar till behandlingen händer det otänkbara
Att jag köpte en här boken berodde till stor del på slumpen. Jag ville bara köpa en bok, som vanligt gärna något engagerande och annorlunda. Anledningen till att Delerium hamnade i shoppingkassen var främst för att den var lite tjockare än de andra ungdomsböckerna vilket tilltalar mig, men också för att det var en dystopi. Men ja, det var verkligen inget planerat köp och jag tackar de krafter som påverkade mitt köp. ;)
Delirium gjorde något fantastiskt med mig, efter ett år nästan helt utan läslust så fick den mig att vakna igen. Den fick mig att längta efter att läsa när jag var på jobbet och hos kompisar, och den fick mig att ligga vaken när jag borde sova, ligga och läsa när jag borde äta frukost. Den fick mig helt enkelt fast!
Det enda negativa jag kunde känna var att karatärerna var lite platta, men det var väl meningen, de flesta hade ju genomgått operationen och blivit botade. Men även hos Lena och Alex hade jag gärna sett lite mer djup, för det blir lite mesigt på något vis. Kanske det framförallt saknas en gnista hos huvudpersonen, och mer insyn till Hana, hennes bästa vän, som verkar ha den glöd jag saknar hos Lena.
Som den stora dystopiälskare jag är så är jag glad över denna våg av dystopier som har kommit senaste åren, och den här känns ny, även om tanken på ett kontrollerat samhälle är väldigt väl använd. Tanken på kärlek som en sjukdom är ju egentligen inte helt ologisk, och det gör bokens handling extra intressant.
Slutet känns dessutom lite oväntat och en rejäl cliffhanger, och sista biten av boken är fylld av en spänning som får en att efteråt vara i stort behov terapi, gärna i form av många lyckliga rom-coms.
Jag rekommenderar den starkt till allt från ung tonår till ung vuxen, men det är nästan så att jag rekommenderar er att vänta med att läsa den tills del två har kommit ut. Det är så otroligt plågsamt att hållas på halster såhär.
