Det är så logiskt alla fattar utom du
Det är såhär det börjar:
Hennes fräknar på hans näthinna,
sm ljusa prickar i det mörka när han stänger ögonen.
Det går inte att sudda bort.
Han har försökt.
Jag älskar titeln eftersom den är tagen ur en underbar låt, älskar framsidan och baksidan! Jag älskar insidan av pärmen, älskar orden i början. Hejdlöst älskar jag kapitel-indelningen och jag avgudar handlingen.
Personerna kanske är de mest facinernade och relationerna kanske inte beskrivs på det mest magiska sättet, men oj vad jag gillar boken som helhet! Det är en underbart söt och berörande handling, som både berör och lockar till leenden och tårar.
Johan, en av bokens två huvudpersoner är hejdlöst förälskad i Ester, hans bästa vän och bokens andra huvudperson. Tyvärr tittar Ester alltid efter någon kille, men aldrig efter Johan. Istället är det långhåriga h årdrockare hon trånar efter, alltid finns det någon ny som Johan måste lyssnat på tjat om. Alltid försöker han upprätthålla rolen som hennes bästa vän, lyssna intresserat och peppa henne med uppmuntrande snack. Alltid gör det lika ont.
Men tillslut går det inte längre, han har ju varit kär i henne sen i sexan! Nu går de ettan på gymnasiet och mitt i allt börjar Johans familj falla sönder. Allt eftersom det blir krångligare hemma får han svårare att dölja sin förälskelse för Ester. Men trots allt verkar Ester inte fatta något.
